Känner att det är väldigt många bollar i luften nu och jag tycker det är ett jättetöntigt uttryck. Men så är det. Det är mycket roligt men också energikrävande och jag längtar så tills allt det roliga är över och jag kan åka till Berlin och ha ännu roligare. Samt inte tänka på nåt.

I går var jag knappt hemma utan gick från skola till jobb till möte och sen sängen. Har sovit sjukt dåligt och drömt massa konstigheter.

Ska snart bege mig till tåget och åka till Stockholm. Känner mig lite uppjagad men det brukar alltid ordna sig. På något vis gör det ju det.

Nu har redaktören på Mindfulliving kommit tillbaka och min krönika är publicerad här.

Densamma som jag publicerade på bloggen i tron om att krönikan inte skulle hinna komma upp.

Fredag igen. Känns som att det blir måndag och sen helg direkt. Som att någon snabbspolar allt där emellan.

Tidningen folket var på besök på RD för att göra en artikel inför modevisningen. Jag blir som en cementklump när jag blir fotad av en tidning. Jag kan ställa upp på bild hur lätt som helst när det är någon jag känner som håller i kameran. Så det kan alltså hända att cement-Greta hamnar i Folket på tisdag. Yep.

Efter skolan träffade jag vänner och avnjöt en lunch jag inte hade råd med egentligen. Kanske därför det var så gott.
De blivande makarna var där och frisören med den snygga frisyren var där. Så vill jag också se ut när jag inte ska ha snaggat längre. Vi åtog oss som vanligt uppgiften att dissa kaklet och allt annat vi såg.

Nu ska jag gå och gömma mig bakom mina egna händer. Nej, förlåt. Dåligt internt skämt. Fy vad dålig humor jag har.
 

Ni bad om att jag skulle visa hur man gör en klutt. Er önskan är min lag. Jag har varit så duktig att jag gjort en till och fotat steg för steg. Dessvärre glömde jag min kamera i skolan under alla högar av tyg så det får bli i morgon. Stay tuned.

För några veckor sedan hittade jag ett par tajta jeans för 30 kr. Jag har inte orkat anta utmaningen att komma in i dem förrän i dag. De kom på efter mycket pust och stön. Nu gäller det bara att töja ut dem. Tills vidare går jag som att jag skitit på mig. Det är alltså bara som det ser ut, tack o lov.

Under läsåret har jag försökt förtränga att jag är en fattig student. Jag har försökt leva som att jag inte behöver pengar. Funkar hyffsat när man läser Recycle Design.
Fint.

Sen kommer det tillfällen som verkligen påminner en om hur kul det vore med lite mer slantar i månaden. Exempelvis när jag läste i morse att jag hade kunnat gå på kalas i en Björn Borg-butik i sthlm. Men måste avstå för att jag måste lägga mina små kronor på mat i stället för på tågbiljett.

Booo.

Funderar på att trösta mig med en chokladbit om jag har råd med det.

Den här krönikan skrev jag för ca 2 månader sedan. Den skulle ha publicerats på Mindfulliving där jag är gästkrönikör. Men på grund av omständigheter så publicerar jag den här i bloggen för att texten inte ska gå till spillo. Det pratas redan om Eart hour överallt- vilket är bra. Så det kanske inte skadar att jag lägger upp min krönika, även om det inte är lika mycket nyhet längre...


För några dagar sedan satt jag i en bil på väg in mot södermalm i stockholm. Det var mörkt, jag såg ut över alla husen och det enda jag kunde tänka på var hur många lampor som lyste. Så hemskt många lampor. Det känns inte längre fascinerande, som när man var yngre och tyckte att ju mer lampor som lyste i New york desto mäktigare.
För det är ju så att lampor lyser precis överallt i hela världen och det är en skrämmande tanke när det många gånger handlar om ren onödighet. Jag släcker min kökslampa när jag lämnar köket men fortfarande vet jag att alldeles för många lampor lyser på andra ställen. Så min tanke var att tänk om alla kunde släcka sina lampor, bara för en liten stund.

Sedan läste jag på världsnaturfondens hemsida att klimatmanifestationen Earth hour är den 28 mars, mellan klockan 20.30-21.30. Då man runt om i världen kommer att släcka lamporna i en timme med tidszonanpassning. Mer än 60 länder och närmare 400 städer är redan anmälda. Tänk om ens egna stad kunde sättas på kartan bland alla deltagande under Earth hour? Jag skulle gärna vilja se Eskilstuna släckas ner under den timmen.

Det finns få saker som berör mig så som när människor tillsammans gör något viktigt. Det är vid dem tillfällena jag känner att vi människor inte är så dumma ändå. Vi måste gå ihop och göra mer viktiga yttringar tillsammans. Som mycket annat kommer inte det här förändra världen på ett ögonblick. Men jag tror att det kommer väcka reaktioner hos beslutsfattare och förhoppningsvis ska det här sätta spår under FN's klimatkonferens i köpenhamn senare i år.

Ljus i form av lampor och strålkastare ska vara vackert. Det ska lysa upp våra hem, våra byggnader och allmänna platser. Konsekvenserna är desto fulare och det är inte värt det i den stora utsträckningen. Det måste finnas möjlighet att minimera samt hitta nya och bättre lösningar. Det utan att riskera säkerhet på gator, i parker och andra offentliga miljöer. För det är inte den belysningen som är problemet. Det är när vi sätter skönhet framför miljöfrågor som vi får problem. Mycket kan vi dock själva göra i våra hem och det är där vi får börja. Jag hoppas att vi låter Earth Hour påverka oss lite längre än just den timman. Att vi lär oss att alltid vara medvetna om våra glödlampors belastning på miljön. De små stunderna i vardagen som vi väljer att släcka ner gör skillnad.

Läs mer på www.wwf.se samt www.earthhour.org.


TÄNKER NI KÄRA LÄSARE SLÄCKA LYSET?

I går såg jag "Låt den rätte komma in". Har inte läst boken men jag har hört att den ska vara otroligt bra skriven, så pass att man tror att det finns vampyrer på riktigt. Filmen är alltid sämre, så det var bäst att se den innan jag läst boken. Tyckte den var helt okej men jag är inte mycket för mörka filmer överlag. När jag tittar på film vill jag antingen skratta, inspireras, drömma, bli lycklig eller bara bli alldeles varm i hjärtat. Inte bli rädd eller få obehagskänslor. Men jag ska försöka ta tag i att läsa boken ändå.

Electric people i går då. Vi var först hos gamle klasskompisen Elin och jag gillar att hänga med dem där. Jag kan sakna konstlinjen tiden i bland. Det var kul att påminnas. När vi kom ut var det kanske en lite annorlunda publik och inte alls min musik. Jag går inte ut för att bli full eller ragga, utan enbart för att få dansa och när några står i ring och dansar knuffa-dansen så de flyger in i mig så det gör ont får jag spatt. Kanske därför jag skällde ut dem så min hals blev ett rivjärn. I efterhand vet jag inte om jag är en jobbig kärring eller dryg bitch. Har inte direkt i syfte att vara något utav det.

Är en zombie framför symaskinen. Det är inte varje dag man ser en sån sitta och sy. Dessutom har det blivit en klänning till min lillasyster då mitt ass är för stort för klänningen jag håller på med. Det ser jag med bara ögonmåttet minsann.

I veckan tog jag mitt miljökörkort. Det är en grundläggande miljöutbildning som har använts av företag, organisationer och skolor. 110 000 certifieringar har köpts och min utbildning har varit en av dem som fått tillgång till det.

Områdena man utbilas i berör följande:
växthuseffekten
försurning
brutna kretslopp
luftföroreningar
övergödning
ozonskiktet
metaller
miljögifter
strålning
hållbar utveckling

Allt är indelat i 9 moduler att klara med 2-3 övningar i varje. Till varje del finns en kunskapskälla att läsa på om all information som behövs. Slutligen görs ett prov på tid där man måste klara 80% av frågorna. Klarar man det får man ett diplom som bevis för certifieringen.

Mer info finns på http://www.utbildningsgruppen.se/mk/mk.html

• Äggskal som spricker vid kokning
• Vuxen-vuxna som sysslar med lågstadiefasoner
• De som är för stolta för att ge credd
• Bajsnödiga människor (jag skiter i om du skiter, jag syftar på beteendet)
• Arbetare som åker skylift och ser in i mitt kök
• När klädkammaren är i oordning
• Folk som medvetet fäller onödiga kommentarer i ett försök att "komma åt en". Eat your own poop.

Du kommer inte åt mig. Inte ens det spruckna ägget. Jag kokar bara ett nytt.

Går igenom mina bilder för februari månad. Ja, jag sorterar månadsvis numera och det är vidrigt ordningsamt. Hittade den här bilden och jag gillar den för den blev så utan redigering.

Jag mår bättre. Det gungar inte som att sitta på första däck på Tallink. Skitbåt, förövrigt. Jag har ätit så mycket tabletter sen i tisdags så jag vill inte försöka räkna. Jag har pratat med distriktsjourer, vårdcentralen och till och med varit på akuten när jag inte stod ut mer. (Det var så jag föreställde mig hur skönt det skulle vara att öppna upp mitt eget skallben och plocka ut det som gjorde ont) Fick ingen hjälp ens där, vilket jag borde ha fattat. De som inte förstår kanske borde ta en stekpanna och slänga i huvudet på sig själv nonstop i en vecka.

Nu vill jag knappt ta ordet huvudvärk i min mun. Bara det får mig att se blixtar. 
 
I morgon är jag tillbaka som vanligt tänkte jag :) Kanske visar jag en bild på vad jag har på mig. Bara för att Kajsa ville det, haha. Just nu har jag på mig mina legendariska pjamasbyxor med katthuvuden på (!) och en t-shirt med en hund på (!) och den där röda koftan utan passform som jag troligtvis också har nämnt någon gång genom åren.

Som sagt, tomorrow I'm backkkk. Och tack för era kommenterar när jag varit sjuk i huvudet...haft ont i huvudet.

Nya tag.